Nog har jag tänkt på bloggen alltid, när jag haft fullt upp utanför den.
Men så fort jag suttit framför skärmen för att skriva ett inlägg, så har jag varit alldeles ordlös och inte vetat hur jag skulle ta upp tråden igen.
Inga bilder har jag haft och inga ord som kunnat beskriva hur tillvaron har varit både högt och lågt, men nu kände jag att jag borde nog ge ett livstecken härinne också och inte bara sporadiskt på Instagram.
Så jag smyger tillbaka in hit och börja med att säga att jag är ok och att jag har börjat hitta mitt zing här i livet.
Det är mycket kvar att arbeta med än, när det gäller balans och att få saker och ting på plats.
Men vad sjutton, jag är på gång och jag har ju hela livet på mig.
♥
