Nog har jag tänkt på bloggen alltid, när jag haft fullt upp utanför den.
Men så fort jag suttit framför skärmen för att skriva ett inlägg, så har jag varit alldeles ordlös och inte vetat hur jag skulle ta upp tråden igen.
Inga bilder har jag haft och inga ord som kunnat beskriva hur tillvaron har varit både högt och lågt, men nu kände jag att jag borde nog ge ett livstecken härinne också och inte bara sporadiskt på Instagram.
Så jag smyger tillbaka in hit och börja med att säga att jag är ok och att jag har börjat hitta mitt zing här i livet.
Det är mycket kvar att arbeta med än, när det gäller balans och att få saker och ting på plats.
Men vad sjutton, jag är på gång och jag har ju hela livet på mig.
Men nu så börjar jag bli ganska less på den där jädra tequilan, så släng åt mig några vindruvor så jag kan trampa mig lite gott vin att sippa på i goda vänners lag istället.
Sen så skulle jag vilja ligga på stranden och titta på fiskmåsar som svävar lite nonchalant i motvinden, nu när sommaren kommit sent omsider.
Det kan väl ändå inte vara för mycket begärt, eller?
Jag har alltid tyckt att det ser så rofyllt och gott ut när någon sitter med en kopp te, men jag har aldrig gett det en ärlig chans själv.
Men efter en reikibehandling där healern fick upp en bild av mig med en kopp te i all sin stillhet, så tänkte jag att nu är det dags att bli tedrickare minsann.
Så jag gick och köpte mig en tesil, tog fram en mugg från Gotland ur skåpet här hemma och rotade fram ett te från samma ö.
Ett te som jag fått för väldigt länge sen och som stått orört på en hylla i skafferiet.
Sen bredde mig ett par ostmackor och satte mig tillrätta ute i glasverandan med min tebricka och en bok som jag börjat läsa.
Och tänka sig, det var precis så rofyllt som jag föreställt mig.
Så nu sällar jag mig till skaran av tedrickare och jag ser fram emot att gå in på bästa tebutiken på Gotland och välja bland alla tesorter dom har där.
Kommentarer stängda